Nu börjar allvaret!

...tror mamma och pappa...men det är ju NU som det roliga börjar. Varför tror ni kanske jag skriver så? Jo, för det är ju nu som jag skall få leka heeeela dagarna med mina goa fröknar och mina nya kompisar. Det är väl inget allvar i det tror jag. Eller kanske lite...för jag vet ju inte vad fröknarna har hittat på framöver. Jag har haft roligt ända sen jag kom dit första dagen. Det är så jag liksom glömmer att mamma eller pappa är där jämte. Och när de har gått iväg en stund så leker jag med massa kuliga saker, så det gör inget. Jag vet ju att dom kommer tillbaka sen när jag skall gå hem från dagis.

FÖRSTA DAGEN på allvarets första vecka och totalt 3:e veckan på dagis någonsin för mig då jag var där HELA dagen, så fick jag komma dit jättetidigt, kl. 7.45. Då fick jag äta frukost med de andra barnen o fröknarna. Det var spännande. Jag fick sitta på samma plats igen, som jag satt på när jag åt lunch förra veckan. Fröken Jane sa att varje gång jag skall äta någonting så skall jag sitta just där. Vad bra va! Jag sitter vid fönstret, jämte Jane. Vid mitt bord sitter oxå  X och X. De är bra kompisar o vi äter o tittar på varandra när vi äter. Till frukost första dagen så åt jag xxx och det var mumsigt. Jag drack xxx och jag spillde lite på min tröja, men det gjorde inget sa Jane. Jag har en tröja till, i en låda ute vid min plats i hallen. Där har jag en speciell hängare som bara är min. Det är ett märke vid min plats - ett träd. Så varje gång jag kommer på morgonen så hänger jag min jacka eller tröja där, under trädmärket.

Efter frukost så tvättade vi oss i rummet där det finns handfat o toalett o pottor o skötbord. Där kan man få sin blöja bytt av någon fröken med. Sen lekte vi i rummen inne på dagiset igen. Pussel och dockor och bilar och annat kul. Jag lyssnade på fröken Berit när hon sa saker till mig och på de andra oxå. De är så snälla mina fröknar. Jag gillar dem. Och jag har kramat Jane många gånger redan.

ANDRA DAGEN på allvars-veckan så var jag jättesnorig. Det rann massa snor hela tiden nästan. Jag hade sovit hos pappa och han körde mig till dagis på morgonen och jag åt pyttelite frukost först och lekte lite sen. Men...jag var lite tröttare än vanligt och lite mer nedstämd än vanligt. Min fröken Jane tyckte att jag såg lite sjuk och hängig ut då jag inte ville äta mellanmål heller, så ringde hon pappa o bad honom hämta hem mig. Så pappa kom till dagiset lite efter tolv. De andra skulle sova och jag hade inte ätit lunch då heller. Var inte på humör för det. Var trött och snorig och lite mer trött. Pappa körde mig hem och jag fick dricka lite saft och fick lite alvedon. Sen somnade jag ganska fort och jag sov då i hela 3 TIMMAR!

TREDJE o FJÄRDE DAGEN... så var jag oxå hemma från dagis. Först en dag hos pappa o sen en dag hos mamma. Det var mysigt att vara nära dem men jag pratade mycket om dagis ändå. Jag sjöng och hade det kul hemma. Vi läst böcker och lekte lite. Jag var inte jättesjuk, men jättesnuvig. Mycket snor vid näsan och i näsan. Jag brukar säga till när det känns lite läskigt vid näsan, så får mamma o pappa ta bort snoret med ett papper. Ibland gillar jag inte när de gör det, men när jag är så här snorig så är det helt ok.

FEMTE DAGEN så tog mamma med mig till dagis igen, för jag mådde mycket bättre och hade ätit bra igen. När jag blev sjuk så var jag inte så sugen på att äta någonting nästan. Nu var jag som vanligt igen :)
Så dagisfröken blev glad när jag dök upp och jag blev oxå glad, för jag gillar att vara där med alla barn o fröknar.
Jag sov jättebra efter min lunch o fröken var stolt när mamma kom o hämtade mig. fröken Jane sa till mamma att jag är såååå duktig. Duktig på ALLT. Jag lyssnar bra, jag äter bra, jag sover bra, jag är positiv när man ska göra nåt, jag pratar bäst av alla barnen, även om några är nästan ett år äldre...så mamma blev lite tårögd. Det bästa är ju att jag ÄLSKAR ATT VARA PÅ DAGIS. Att allt funkar så bra där är ju bara ännu bättre :) Har förstått av en del andra mammor som är där, att deras barn är lite ledsna ibland. Det är när deras mamma o pappa går därifrån på morgonen som de blir ledsna. Vi får se hur det går om några veckor. Då kanske jag oxå har börjat gråta lite, för det klart att jag vill vara BÅDE på dagis OCH med mamma eller pappa och leka.
Men just nu så är allt bara toppen på dagis och jag säger ofta DAGIS när jag vaknar...hihi.."vad sött säger" min mamma då :)

Helgen spenderades ...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0